Har hushållet en hund som nyligen fått ett fästingmedel: kontrollera vad det innehåller innan katten får komma nära. Flera fästingpreparat för hund innehåller permetrin, ett ämne som är akut giftigt för katt. Katter saknar i stor utsträckning det enzym som bryter ner permetrin, och förgiftning kan uppstå redan av att katten slickar på eller ligger tätt intill en nybehandlad hund. Symtomen är kraftiga skakningar, kramper och koordinationsstörningar, och tillståndet kan vara livshotande. Använd aldrig ett hundpreparat på katt, och håll katten borta från hunden till pälsen är helt torr efter en spot-on-behandling. Vid misstänkt exponering: kontakta veterinär eller Giftinformationscentralen direkt.
Med den varningen ur vägen: resten av den här texten handlar om lopporna själva.
De flesta lopporna bor inte på katten
Det är den missuppfattning som gör att behandlingar misslyckas. En katt med synliga loppor bär bara på en liten del av det verkliga problemet. Enligt siffror som återges brett i veterinärbranschen utgör vuxna loppor i pälsen ungefär 5 procent av den totala populationen, medan resterande 95 procent är ägg, larver och puppor i hemmet: i mattor, sprickor i golvet, soffan och kattens sovplatser. Det förklarar varför en behandling som bara riktas mot katten ofta inte räcker. Puppstadiet är det mest motståndskraftiga: SVA anger att en puppa kan ligga vilande i över ett år innan den kläcks, och den kläcks snabbare av vibrationer och värme, alltså precis det som händer när familjen flyttar in i ett hus som stått tomt eller när värmen sätts på inför hösten.
Katten kan ha loppor utan att du ser en enda
Loppor rör sig snabbt genom pälsen och en katt som putsar sig noga kan hinna äta upp bevisen innan du hinner se dem. Leta i stället efter loppsmuts: små, mörka, kommaformade korn längst ner i pälsen, särskilt vid svansroten, i ljumskarna och bakom öronen. Lägg dem på ett fuktat vitt papper. Löser de upp sig till en rödbrun, rostfärgad fläck är det digererat blod, alltså loppsmuts, inte vanlig smuts. En finkam genom pälsen fångar ofta upp både loppor och loppsmuts även när ingenting syns vid en snabb koll. Klåda, hudrodnad, håravfall och upprepad putsning kan vara det enda tecknet du får, särskilt hos en katt med kort eller mörk päls där enskilda loppor är svåra att se.
Kattloppan sitter på både katt och hund
Den art som faktiskt orsakar de allra flesta loppangreppen på svenska sällskapsdjur, oavsett om djuret är en katt eller en hund, heter Ctenocephalides felis, kattloppan. Hundens egen art, Ctenocephalides canis, förekommer men är ovanlig i Sverige. Praktiskt betyder det att en katt och en hund i samma hushåll delar samma loppproblem och samma smittkälla, och att båda behöver behandlas. Fågel-, igelkotts- och gnagarloppor kan också bita katter och hundar tillfälligt, men de reproducerar sig inte på pälsdjur och ger sällan ett återkommande angrepp.
Loppallergi gör en enda loppa till ett stort problem
En del katter reagerar kraftigt allergiskt mot proteiner i loppsaliv, ett tillstånd som brukar kallas loppallergi eller loppallergisk dermatit. Hos en sådan katt räcker ett enda bett för att utlösa intensiv klåda, sårskorpor och håravfall, ofta koncentrerat till ryggslutet, svansroten och lårens baksida. Symtomen kan bestå i veckor efter att lopporna är borta, eftersom det är reaktionen på saliven och inte antalet bett som styr besvärets omfattning. En katt med återkommande, svårförklarad klåda på just de områdena bör undersökas med loppallergi som en möjlig orsak, även om ägaren aldrig har sett en loppa.
Bandmask: vad som faktiskt gäller för svenska katter
Internationellt är loppbandmasken Dipylidium caninum ett välkänt exempel på hur en katt kan smittas via loppor: lopplarven äter upp bandmaskägg i miljön, bär på smittan genom sin egen utveckling, och katten sväljer den infekterade loppan när den putsar sig. Mekanismen är biologiskt korrekt och beskrivs så i internationell litteratur.
Här skiljer sig bilden för Sverige specifikt. SVA anger att hos katt i Sverige har hittills bara bandmaskarten Hydatigera (Taenia) taeniformis påvisats, en art som sprids via möss, råttor och sorkar som mellanvärd, inte via loppor. Det betyder inte att loppbandmask är uteslutet hos svenska katter, men det är inte den art SVA dokumenterar här, och risken bör därför beskrivas som en teoretisk möjlighet snarare än ett etablerat problem i Sverige. En katt som jagar gnagare löper större risk för den bandmaskart som faktiskt är dokumenterad hos oss. Proglottider, korniga vita segment kring svansroten eller i avföringen, är tecknet att leta efter oavsett art, och en katt med sådana fynd ska till veterinär för rätt preparat.
Saneringen av hemmet
Att bara behandla katten och strunta i bostaden lämnar 95 procent av problemet kvar. Tvätta kattens sovplatser, filtar och eventuella textilier i minst 60 grader. Dammsug mattor, sprickor i golv, soffor och bilens sittplatser noggrant och töm dammsugarpåsen eller behållaren direkt utomhus efteråt, eftersom larver och puppor kan överleva inuti dammsugaren. Upprepa dammsugningen med några dagars mellanrum under flera veckor, eftersom nya puppor fortsätter kläckas ur de som redan finns i mattan. Ett angrepp som verkar borta efter en vecka kommer ofta tillbaka just för att puppstadiet väntade ut den första saneringsrundan.
Alla djur i hushållet, samtidigt
Ett halvhjärtat angrepp på problemet, där bara en av flera katter eller bara katten men inte hunden behandlas, ger lopporna en reservoar att sprida sig från igen. Alla pälsdjur i hushållet, oavsett om de visar symtom, bör behandlas samtidigt och med preparat avsedda för just den arten. Det är här förväxlingen mellan hund- och kattpreparat gör mest skada, och det för oss tillbaka till varningen texten öppnade med.
Receptfritt eller receptbelagt
De flesta loppmedel för katt som säljs i Sverige är receptfria och finns hos apotek, veterinär och delvis i handeln, medan ett fåtal, bland dem vissa kombinationspreparat mot både loppor och fästingar, är receptbelagda. Vilket som passar avgörs av angreppets omfattning, katten vikt och ålder, om katten även behöver skydd mot fästingar eller inre parasiter, och om andra djur eller barn i hushållet påverkar valet. Ett apotek eller en veterinär kan bedöma det bättre än en generell rekommendation, och det är dit frågan om vilket preparat som passar bör ställas.
Vanliga frågor
Kan en katt ha loppor utan att man ser dem?
En katt kan bära på loppor utan att en enda syns vid en snabb titt i pälsen, särskilt om katten putsar bort dem lika fort som de upptäcks. Loppsmuts på ett fuktat vitt papper och genomkamning med finkam är säkrare tecken än att bara leta med ögonen.
Hur lång tid tar det att bli av med loppor i en lägenhet?
En sanering tar normalt flera veckor, inte dagar, eftersom loppornas puppstadium kan ligga vilande länge och fortsätter kläckas ur mattor och sprickor även efter att katten är behandlad. Upprepad dammsugning och tvätt av textilier under några veckor krävs för att komma åt de stadier som redan finns i hemmet.
Är hundens loppmedel farligt för katten i samma hushåll?
Vissa fästingmedel för hund innehåller permetrin, som är akut giftigt för katt och kan orsaka kramper och dödsfall redan vid hudkontakt eller slickning på en nybehandlad hund. Preparat avsedda för hund ska aldrig användas på katt, och katten bör hållas borta från hunden tills pälsen är helt torr.
Kan katten få bandmask av loppor i Sverige?
Loppor är internationellt en känd mellanvärd för loppbandmasken, men SVA anger att den bandmaskart som faktiskt har påvisats hos katt i Sverige, Hydatigera taeniformis, sprids via möss och andra gnagare snarare än via loppor. Proglottider vid svansroten eller i avföringen bör ändå alltid leda till veterinärkontakt, oavsett vilken art som ligger bakom.
Måste alla djur i hushållet behandlas samtidigt mot loppor?
Ett angrepp som bara behandlas hos en av flera katter, eller hos katten men inte hunden, ger lopporna kvar en källa att sprida sig från igen. Alla pälsdjur i hushållet bör därför behandlas samtidigt med preparat som är godkända för just den arten.
Behöver jag recept för loppmedel till katt?
De flesta loppmedel till katt i Sverige är receptfria och finns hos apotek och veterinär, medan ett mindre antal kombinationspreparat mot flera parasiter samtidigt kräver recept. Vilket alternativ som passar bäst avgörs av angreppets omfattning och kattens hälsa, och frågan besvaras säkrast av veterinär eller farmaceut.
Vi är en redaktion, inte en veterinärmottagning
Zoomarknad jämför produkter och sammanställer publicerade källor, vilket beskrivs under så testar vi. Vi undersöker inga djur och bedriver ingen klinisk verksamhet. Uppgifterna ovan bygger på SVA och veterinärmedicinsk facklitteratur, och ersätter inte en bedömning av katten.
Vid kramper, kraftig slöhet eller andra tecken på förgiftning hos en katt som varit i kontakt med ett hundpreparat: kontakta veterinär eller Giftinformationscentralen omedelbart.
