Många hästägare känner igen bilden innan de har ett namn för den: en häst som plötsligt börjar skrapa manen mot allt den kommer åt, som får kala fläckar vid svansroten, och som verkar värre vissa dagar än andra utan uppenbar anledning. Sommareksem är en av de vanligaste hudåkommorna hos häst i Sverige, och den handlar i grunden om ett överkänsligt immunförsvar, inte om smuts, dålig hygien eller fel foder.
Vad sommareksem faktiskt är
Sommareksem är en allergisk reaktion mot saliv från bitande insekter, framför allt svidknott av släktet Culicoides. Andra blodsugande insekter kan bidra, men svidknotten står för huvuddelen av de fall som beskrivs. När en känslig häst blir biten reagerar immunförsvaret överdrivet på ämnen i saliven, och den reaktionen ger den intensiva klådan som är sjukdomens kännetecken.
Det är den mekanismen, en hypersensitivitet, som gör sommareksem så svårt att bli av med. En infektion kan läka ut. En allergi finns kvar i hästens immunförsvar år efter år, och den triggas på nytt så fort insekterna som orsakar den är aktiva igen. Därför ligger fokus i skötseln på att begränsa exponeringen och lindra symtomen, inte på att leta efter ett botemedel. Den som lovar en produkt som botar sommareksem lovar mer än vad som går att hålla.
Ursprunget spelar större roll än rasen i sig, och där finns faktiskt siffror. Svidknott saknas på Island, så en häst som fötts och vuxit upp där möter aldrig insekten och bygger aldrig upp någon tolerans mot den. Forskning som jämfört grupperna anger att omkring 30 procent av islandshästar importerade från Island utvecklar sommareksem, mot omkring 8 procent av islandshästar födda i Sverige. Samma forskning skattar att ungefär 30 procent av variationen hos svenskfödda hästar förklaras av arv och resten av miljön. Läs mer i vår guide om islandshästen om du funderar på att importera.
Det säkra är att en häst som en gång utvecklat sommareksem oftast har det kvar, i varierande grad, resten av livet.
Säsongsmönstret
Symtomen följer insekternas aktivitet. Svidknott är som mest aktiva under de varmare månaderna, och det är då hästar med sommareksem märks tydligast: ökad klåda, mer skrapning, nya kala fläckar. Under vintern, när knotten inte flyger, lugnar huden ofta ner sig och kan se nästan normal ut igen.
Inom dygnet är mönstret lika tydligt. Svidknott flyger helst i gryning och skymning, när vinden är svag och ljuset dämpat. Många hästägare beskriver att hästen är som mest orolig och kliar sig mest just under dessa timmar, medan mitt på dagen kan vara relativt lugnt. Det mönstret är själva nyckeln till hur skötseln bäst läggs upp.
Var besvären syns
Klådan sitter oftast på specifika ställen: manen, svansroten, manken och längs ryggraden, ibland även på buken längs mittlinjen. Det är områden där knotten gärna landar och biter, och där huden med tiden förändras av den ständiga skrapningen.
I ett tidigt skede syns det mest som klåda och lite trasigare hår än vanligt. Låter det fortsätta växer skadan. Håret bryts av och faller, huden blir kal på fläckar, och en häst som gnider sig år efter år får förtjockad, skrynklig hud där reaktionen suttit längst. I de svåraste fallen river hästen upp öppna sår genom att skrapa mot staket, väggar och allt annat den kommer åt, och de såren är i sig en inkörsport för infektion.
Skötsel som faktiskt gör skillnad
Ingen enskild åtgärd löser sommareksem. Det som fungerar är en kombination av flera saker samtidigt, upprepad genom hela säsongen.
Fysiskt skydd mot bett
Ett eksemtäcke som täcker hals och buk, inte bara ryggen, är den enskilt mest effektiva barriären mot svidknott. Täcket hindrar helt enkelt insekterna från att komma åt huden där de annars skulle bita. Vilket täcke som passar en viss häst och hur det ska sitta för att verkligen täta vid hals och ben är ett separat ämne, men principen är enkel: ju mer hud som är skyddad, desto färre bett.
Stallvistelse när knotten flyger
Att ta in hästen under gryning och skymning, när svidknotten är som mest aktiva, minskar exponeringen rejält utan att kräva någon utrustning alls. För en häst som redan visar tydliga symtom är detta ofta den enskilda rutin som ger mest lindring för minsta ansträngning.
Placering och miljö
Svidknott trivs vid fuktig, stillastående mark och vatten, så en hage eller ett stall en bit från diken, dammar och våta lågpunkter minskar trycket på hästen. Vind hjälper också, eftersom svidknott är svaga flygare som har svårt att ta sig fram i blåst. En exponerad, vindutsatt uppställningsplats är ofta bättre än en skyddad fålla intill ett dike.
Insektsmedel i rätt tid
Medel mot bitande insekter fungerar bäst som förebyggande skydd, applicerat innan hästen exponeras, inte som en reaktion efter att klådan redan satt igång. Vilket medel som passar häst och säsong varierar, och vi går igenom utbudet i vår guide till flugmedel. Poängen med tajmingen gäller oavsett vilket medel man väljer: applicerat i god tid före gryning och skymning gör det mer nytta än pålagt när hästen redan står och kliar sig.
Börja tidigt, inte när klådan redan är igång
Skötseln fungerar bäst som ett förebyggande program som startar innan säsongen tar fart på allvar, snarare än som en insats när symtomen redan är uppenbara. En häst som redan hunnit skrapa sig kal har mer skadad hud att skydda och mer etablerad klåda att bryta, och den processen är svårare att vända än att förebygga den från början. Att lägga om täcke, planera stallrutiner och börja med insektsmedel redan tidigt på våren, innan de första knotten dyker upp, är den insats som ger bäst utdelning över hela säsongen.
När det är dags för veterinär
En häst med öppna, vätskande eller infekterade sår ska bedömas av veterinär, liksom en häst vars klåda är så intensiv att den stör ätande, vila eller normalt beteende. Det gäller även om orsaken verkar självklar: en veterinär kan utesluta andra förklaringar till klådan, som parasiter eller andra hudsjukdomar, som annars lätt skylls på sommareksem utan grund.
Ingen produkt på marknaden botar den bakomliggande allergin. Skötsel handlar om att göra säsongen uthärdlig för hästen, inte om att få bort besvären för gott. Mer om hudens och hovens allmänna skötsel finns i vår guide om hästens hovar, och hela vårt utbud kring häst samlar vi under häst.
Vanliga frågor
Kan sommareksem botas helt?
Ett botemedel mot själva allergin finns inte i dag. Det som går att uppnå är en tydlig lindring av besvären genom skydd mot bett, rätt stallrutiner och rätt tajmade insektsmedel, säsong efter säsong.
Varför blir vissa hästar kliande varje sommar men inte om vintern?
Reaktionen triggas av bett från svidknott, och de insekterna är bara aktiva under de varmare delarna av året. Under vintern, när knotten inte flyger, lugnar huden ner sig, men känsligheten i immunförsvaret finns kvar och väntar på nästa säsong.
Räcker det med ett insektsmedel, eller behövs täcke också?
Insektsmedel ensamt räcker sällan för en häst med tydligt sommareksem. Bäst effekt ger en kombination: ett täta eksemtäcke som fysiskt hindrar bett, stallvistelse under gryning och skymning, och insektsmedel applicerat i förebyggande syfte snarare än efter att klådan redan startat.
Är vissa hästraser mer drabbade?
Vissa raser och ursprung nämns oftare i samband med sommareksem, men hur stor skillnaden faktiskt är mellan grupper går inte att ange utan tillförlitliga siffror. Vilken häst som helst kan utveckla sommareksem, oavsett ras.
Kan hästen skada sig själv av klådan?
En häst med kraftig klåda kan skrapa upp öppna sår mot staket, väggar och annat den kommer åt, och de såren riskerar i sin tur att infekteras. Skador av det slaget, liksom hud som redan är öppen eller vätskande, ska alltid bedömas av veterinär.
När på året bör skötseln mot sommareksem sättas in?
Störst effekt ger en skötsel som startar redan tidigt på våren, innan svidknotten är i full aktivitet, snarare än en insats efter att klådan brutit ut. Täcke, stallrutiner och insektsmedel hinner då vara på plats redan när säsongens första knott dyker upp.
Den här texten är allmän information om ett kroniskt hudtillstånd och ersätter aldrig en bedömning av hästen på plats. Vid öppna sår, tecken på infektion eller klåda som stör hästens vardag, kontakta veterinär.
