Grovfodret är inte grunden i foderstaten, det är foderstaten. Kraftfoder är ett tillägg för det energibehov grovfodret inte räcker till, och i många svenska stall ges det till hästar som knappt behöver det alls. Den här texten går igenom hur grovfodergivan räknas på rätt sätt, varför en grovfoderanalys är den åtgärd som gör mest skillnad, och var kraftfoder faktiskt hör hemma.
Grovfodergivan räknas på torrsubstans, inte på antalet hinkar
En hink hö väger olika mycket beroende på hur packat det är, och en hink hösilage väger mer än samma hink hö eftersom hösilage innehåller mer vatten. Att mäta foder i hinkar eller kilo färskvara ger därför olika resultat beroende på vilket foder som ges, medan hästens faktiska näringsbehov är detsamma oavsett förpackning. Lösningen är att räkna i torrsubstans, alltså den del av fodret som blir kvar när vattnet är borträknat, eftersom det är torrsubstansen som bär näringen.
SLU och SVA, som gemensamt ansvarar för hästnäringsinnehållet på HästSverige, anger att en häst som minimum behöver 1 kilo torrsubstans grovfoder per 100 kilo kroppsvikt och dygn. Under den nivån far både matsmältning och beteende illa. Samma källa rekommenderar 1,5 till 2 kilo torrsubstans per 100 kilo kroppsvikt och dygn som ett normalt spann för en häst i vila eller lätt arbete, alltså ett tillägg med drygt 50 till 100 procent utöver minimum.
Skillnaden mellan färskvikt och torrsubstans är stor, och den varierar mellan hötyperna. Hö ligger enligt samma källa på omkring 84 procent torrsubstans, medan hösilage ligger betydligt lägre. Andra källor anger torrsubstansen i hösilage till mellan 55 och 70 procent beroende på förtorkningsgrad, en spridning värd att ha i huvudet snarare än att jämna ut till ett enda tal. En häst på 500 kilo som ska ha 7,5 kilo torrsubstans om dagen, mitt i det rekommenderade spannet, behöver därför ungefär 9 kilo hö men uppåt 11 till 13 kilo hösilage för att komma upp i samma mängd näring. Räknas givan på färskvikt utan att hötypen räknas in blir siffran fel åt fel håll, oftast med för lite grovfoder som resultat.
Utan en grovfoderanalys räknar du på gissningar
Ingen av siffrorna ovan säger något om vad just ditt hö eller din hösilage faktiskt innehåller. Energi, protein, socker och mineraler varierar mellan skördeår, vall och till och med mellan olika balar från samma skörd, och det går inte att se eller känna sig till innehållet. Det enda sättet att veta är en grovfoderanalys.
En sådan analys mäter normalt torrsubstanshalt, omsättbar energi, råprotein eller smältbart råprotein, fiberfraktionen NDF och vattenlösliga kolhydrater, alltså sockerhalten. Enligt Vidilabs prislista för foderanalyser kostar ett grundpaket med de här parametrarna omkring 520 kronor exklusive moms, motsvarande 650 kronor inklusive moms, med möjlighet att lägga till en mineralanalys mot en tilläggskostnad. Det är en försumbar kostnad i förhållande till vad ett helt vinterhalvår med foder faktiskt kostar, och det är den enda uppgift som gör resten av foderstaten möjlig att räkna på riktigt i stället för att gissas fram. Vill du gå vidare med resultatet är en grovfoderanalys det underlag en foderrådgivare eller veterinär behöver för att lägga upp en foderstat för just din häst.
Ätuppehåll är ett eget problem, skilt från mängden foder
Hästen är, till skillnad från de flesta husdjur, byggd för att äta nästan kontinuerligt under dygnets vakna timmar. Magsäcken utsöndrar saltsyra löpande, oavsett om det finns foder i den eller inte, och i naturen buffras syran av att hästen betar och tuggar under merparten av dygnet.
Ett stall med bestämda utfodringstider och långa perioder utan foder mellan dem bryter den bilden. Enligt SLU och SVA, i samma HästSverige-material som anger grovfodergivan, är uppehåll längre än 6 timmar mellan grovfodertillfällena kopplade till en ökad risk för magsår. Det gäller oavsett hur stor den totala dagsgivan är. En häst kan alltså få rätt mängd grovfoder räknat över dygnet och ändå riskera magsår, om allt kommer i två stora givor med ett långt tomt hål mellan dem.
Lösningen är sällan mer foder totalt, utan foder fördelat över fler tillfällen och tomma perioder som hålls korta. Slow feeder-nät och flera mindre utfodringstillfällen är två vanliga sätt att komma dit, men vilken lösning som passar en enskild häst med känd magproblematik är en fråga för veterinär, inte för en allmän guide.
Mineralfoder behövs även när höet är bra
Ett bra hö löser inte hela näringsbehovet, och det gäller även när fiberkvaliteten är utmärkt. Svensk jordmån är på de flesta håll fattig på selen, vilket är skälet till att i princip alla svenska mineral- och färdigfoder till häst är selenberikade. En häst som lever på enbart svenskt grovfoder utan tillskott riskerar därför selenbrist även om höet i övrigt är bra, eftersom selenhalten i marken sätter taket för vad växten kan ta upp.
Kalcium och fosfor är den andra vanliga bristen, och där handlar det om balansen mellan de två snarare än om mängden av det ena. Grovfoder kan innehålla tillräckligt av båda mineralerna var för sig och ändå ha fel förhållande mellan dem, en obalans som inte syns på hästen förrän efter lång tid och som en grovfoderanalys, kombinerat med ett mineralfoder anpassat efter resultatet, är det som faktiskt åtgärdar. Vårt urval av mineral- och vitamintillskott går igenom skillnaden mellan breda dagsfoder och riktade tillskott, och vilken typ som passar en foderstat byggd på mest grovfoder. Natrium är ett eget kapitel i samma balans, och en fri tillgång till salt löser det, ett behov vi går igenom i vårt urval av saltstenar.
Grovfodrets kvalitet går inte att avgöra genom att jämföra produkter i en hylla på samma sätt som ett tillskott går att jämföra. Det avgörande är vad just din bal eller ditt parti faktiskt innehåller, och det är precis det en grovfoderanalys svarar på.
Kraftfoder är ett tillägg, och stärkelsen är riskdelen
Kraftfoder finns för att fylla det energibehov grovfodret inte räcker till, inte för att det ska ingå som standard. En häst i lätt arbete eller vila kan i många fall klara sig på enbart grovfoder plus mineraltillskott, medan en hästkraft i hårt arbete eller en tävlingshäst behöver den extra energin kraftfoder ger.
Problemet uppstår när kraftfodergivan blir stor i förhållande till hästens tarmkapacitet, särskilt vid ett enskilt utfodringstillfälle. En stor mängd stärkelse på en gång hinner inte alltid smältas färdigt i tunntarmen och passerar då vidare till grovtarmen, där den kan rubba mikrofloran. Den mekanismen ligger bakom en del av riskökningen för både kolik och fång, två tillstånd vi går igenom i grunden i kolik hos häst och fång hos häst. Ingen exakt gräns för hur stor en enskild kraftfodergiva bör vara ges här, eftersom det beror på hästens vikt, arbete och vad kraftfodret innehåller, och det är precis den avvägningen en foderrådgivare eller veterinär gör utifrån en beräknad foderstat.
Det som faktiskt går fel i svenska stall
För lite grovfoder är det vanligaste felet, och det uppstår ofta i onödan, som en följd av att grovfodergivan aldrig räknats om till torrsubstans eller aldrig vägts alls. En häst som ser ut att äta gott kan ändå ligga under minimigivan om höet är lätt och luftigt packat.
För mycket kraftfoder till en häst som knappt arbetar är det andra vanliga felet. Kraftfodergivan sätts ofta efter förpackningens standarddos eller efter vad stallgrannen ger, snarare än efter hästens faktiska energibehov, och en häst i box med lite motion har ett betydligt lägre behov än fodertabellen för en tävlingshäst förutsätter.
Tvära foderbyten är ett tredje återkommande fel. Både grovfoder och kraftfoder byts ibland över en enda dag, när tarmfloran egentligen behöver flera dagar upp till ett par veckor för att ställa om. Snabba byten hör till samma riskbild som stora kraftfodergivor.
Det fjärde felet handlar om hur hullet bedöms. Många ägare bedömer hull med ögat, på hästens siluett, i stället för med händerna på revben, halskam och svansrot. En vinterpäls döljer avmagring lika lätt som den döljer övervikt, och ett hull som bedöms fel leder ofta till att foderstaten justeras åt fel håll.
Vanliga frågor
Hur mycket grovfoder behöver en häst per dag?
Grovfodergivan räknas i torrsubstans och utgår från kroppsvikten, med en fastställd minimigräns på 1 kilo torrsubstans per 100 kilo kroppsvikt och dygn, under vilken både matsmältning och beteende riskerar att påverkas negativt. Ett normalt spann för en häst i vila eller lätt arbete ligger på 1,5 till 2 kilo torrsubstans per 100 kilo kroppsvikt och dygn. Exakt var inom det spannet en enskild häst hör hemma beror på ålder, arbete och hull, och den avvägningen görs bäst tillsammans med en foderrådgivare eller veterinär.
Varför räcker det inte att väga höet i kilo?
Vikt i färskvara säger olika saker beroende på hötyp, eftersom hö och hösilage skiljer sig kraftigt åt i vattenhalt. Hö innehåller omkring 84 procent torrsubstans, medan hösilage ofta ligger betydligt lägre, och en giva som räknas i färskvikt utan att den skillnaden vägs in riskerar att ge hästen för lite näring trots att kilona på pappret ser tillräckliga ut.
Vad kostar en grovfoderanalys och vad visar den?
En grovfoderanalys mäter normalt torrsubstanshalt, energi, protein, fiberfraktionen NDF och sockerhalt, och ett grundpaket med de parametrarna kostar enligt Vidilabs prislista omkring 520 kronor exklusive moms. Resultatet är det underlag som gör det möjligt att räkna en foderstat på riktiga siffror i stället för på antaganden om vad höet innehåller.
Behövs mineraltillskott även om hästen får bra hö?
Ett bra hö löser inte hela mineralbehovet, eftersom svensk jordmån på de flesta håll är fattig på selen och eftersom kalcium- och fosforbalansen kan vara skev även i ett i övrigt näringsrikt grovfoder. Det är skälet till att i princip alla svenska mineral- och färdigfoder till häst är selenberikade, och till att ett mineraltillskott normalt behövs oavsett hur bra höet i övrigt är.
Varför är långa uppehåll utan foder farliga för hästen?
Hästens magsäck utsöndrar saltsyra kontinuerligt, oavsett om det finns foder i den eller inte, och i ett naturligt betesmönster buffras syran av att hästen äter under merparten av dygnet. Uppehåll längre än 6 timmar mellan grovfodertillfällena är kopplade till en ökad risk för magsår, vilket gör fördelningen av foder över dygnet lika viktig som den totala mängden.
Hur vet jag om min häst har rätt hull?
Hull bedöms bäst med händerna på revben, halskam och svansrot, inte med ögat på hästens siluett, eftersom en tjock päls kan dölja både avmagring och övervikt. Ett hull som bedöms fel leder ofta till att foderstaten justeras åt fel håll, och regelbunden handpåläggning är därför en enklare och säkrare kontroll än att bara titta.
