Islandshästen är en av få hästraser i världen där själva gångarten är produkten, inte bara ett sätt att förflytta sig. Den lockar ryttare som redan har provat andra raser och vill ha något annat under sadeln, men också nybörjare som fastnar för ett djur som är litet till växten och stort i temperament. Det som avgör om rasen passar dig handlar sällan om priset eller utseendet. Det handlar om gångarterna, om hur mycket häst du faktiskt får plats för i din vardag, och om du är beredd på de skötselfrågor som följer med en ras avlad fram på en ö utan rovdjur, utan bett från svidknott och utan särskilt rikligt bete.
Gångarterna: tölt och flygande pass gör islandshästen unik
De flesta hästraser har tre gångarter: skritt, trav och galopp. Islandshästen kan ha upp till fem. Utöver de tre vanliga finns tölt, en enbent, taktfast gångart utan svävfas där minst en hov alltid har markkontakt, och flygande pass, ett tvåtaktigt sidoställt språng med tydlig svävfas som används i tävling på raksträcka snarare än i vardagsritt.
Tölt är rasens signum och det ryttare oftast söker. Rätt utförd känns den mjuk och vibrationsfri även i högt tempo, vilket är hela poängen: en häst med bra tölt kan bära en ryttare i fart utan att skaka runt denne i sadeln. Flygande pass är däremot en specialgren snarare än något de flesta ryttare någonsin behöver eller vill ha, och långt ifrån alla islandshästar visar den gångarten alls.
Har alla islandshästar bra tölt
Nej, och det är ett av de vanligaste missförstånden hos den som just fått upp ögonen för rasen. Tölt är en genetiskt betingad förmåga som varierar kraftigt mellan individer, ungefär som galoppkvalitet varierar mellan varmblod. Vissa islandshästar tölter obehindrat och taktfast från fölets första steg, andra behöver systematisk träning för att hitta en ren tölt, och några få hittar den aldrig särskilt bra.
Det gör rasen svår att köpa på bild eller enstaka videoklipp. Provrid alltid hästen själv, helst i flera tempon, och fråga specifikt vilken bedömning hästen fått vid officiell gångartsbedömning om den har en sådan, eftersom det säger mer om den faktiska töltkvaliteten än en säljares beskrivning.
Storlek: varför en ponnyhöjd häst kallas häst
De flesta islandshästar mäter under 148 centimeter i mankhöjd, vilket enligt vanlig klassificering gör dem till ponnyer. Rasen och dess förbund kallar dem ändå häst, av tradition och för att de rids enligt isländsk ridstil snarare än enligt de discipliner där mankhöjd avgör indelningen. I islandshästtävling delas klasserna in efter ryttarens ålder och ekipagets förmåga, inte efter hästens storlek.
Islandshästar bär också vuxna ryttare på ett sätt som ofta överraskar den som är van vid vanliga ponnyer. Forskning har visat att vissa individer klarar belastning motsvarande en betydande andel av sin egen kroppsvikt utan tecken på överansträngning, men studierna understryker samtidigt att förmågan varierar kraftigt mellan hästar och inte går att läsa av på storlek eller byggnad ensamt. Bredare bröstkorg och manke högre än korset verkar spela roll, men ingen enkel regel förutsäger vilken häst som bär bra.
Lynne och användning: vem passar islandshästen för
Islandshästen beskrivs ofta som vänlig, nyfiken och samarbetsvillig, och rasens temperament är en stor del av varför den passar familjer där flera i hushållet ska rida samma häst. Många fungerar väl för både barn under uppsikt och vuxna, ofta samma häst till båda.
Rasen trivs i terräng och distansritt snarare än i strikt dressyr eller hoppning, även om den förekommer i de flesta discipliner på lägre nivå. Många ägare uppskattar just att en islandshäst kan gå långa turer i skogsterräng i ett stadigt, energisnålt tölt istället för att bytas mellan trav och skritt.
Vem islandshästen inte passar för
Rasen är inget självklart val för den som specifikt vill tävla i internationell dressyr eller hoppning på hög nivå, eftersom islandshästen inte är avlad för de rörelsemönstren. Den som redan vet att flygande pass är målet bör också veta att bara en del av populationen har anlaget, vilket gör avel och köp mer specialiserat än för fyrgångare.
Storleken spelar också roll för en tung ryttare som vill ha marginal snarare än att ligga nära gränsen för vad en enskild häst bär bekvämt. Låt en kunnig tränare bedöma det aktuella ekipaget istället för att lita på ett rykte om att “islandshästar bär vad som helst”.
Fodring: den största fällan med islandshäst på svenskt bete
Islandshästen är avlad fram under knapp isländsk betesväxt och är därför ovanligt effektiv på att omvandla lite foder till mycket energi. Samma egenskap blir ett problem på ett saftigt svenskt sommarbete, där rasen lätt lägger på sig hull i en takt den aldrig behövt hantera i sitt ursprungsland.
I praktiken betyder det begränsad betestid snarare än fri tillgång under växtsäsongen, ofta i kombination med betesgnaggare, mindre fållor eller nätgrimma om hästen redan är överviktig. Grovfoder med lägre energiinnehåll, regelbunden hullbedömning genom att känna på revben, halskam och svansrot, och en foderstat anpassad efter faktiskt behov snarare än vana är grunden. En veterinär eller foderkunnig hovslagare kan hjälpa till att lägga upp en rimlig plan om hästen redan bär för mycket vikt.
Fång och EMS hos lättfödda islandshästar
Den tendensen till lätt viktuppgång är inte bara en estetisk fråga. Lättfödda raser, islandshästen inräknad, är överrepresenterade vid ekvint metabolt syndrom, ett tillstånd med störd insulinreglering som i sin tur ökar risken för fång. Symtom, orsaker och det förebyggande arbetet i detalj går vi igenom i guiden om fång hos häst, som gäller lika mycket för islandshäst som för någon annan ras, men med extra skäl att ta hullkontroll och betesbegränsning på allvar tidigt snarare än efter ett första skov.
Sommareksem hos importerade islandshästar
Det här är kanske den mest underskattade risken vid import direkt från Island. Sommareksem orsakas av en allergisk reaktion mot bett från svidknott, en insekt som inte finns på Island. Hästar som föds och växer upp där hinner därför aldrig bygga upp den tolerans som en svenskfödd häst gradvis utvecklar.
Forskning som jämfört grupperna visar en tydlig skillnad: omkring 30 procent av islandshästar importerade från Island utvecklar sommareksem, mot omkring 8 procent bland islandshästar födda i Sverige. Det gör importerade individer flera gånger mer utsatta. Den som importerar en häst direkt från Island bör räkna med insektsskydd, myggtäcke och noggrann hänsyn till knottets aktiva timmar som en permanent rutin, inte en engångsåtgärd det första året.
Hovar och skoning
Islandshästen har traditionellt gått mycket barfota på Island, ofta med hårt och tätt horn som klarar varierat underlag utan skor. I svensk hållning, särskilt vid mer ridning på hårda vägar och grusunderlag, väljer många ändå att sko sina hästar, i alla fall på framhovarna. Vad som är rätt avgörs av hovkvalitet, underlag och belastning snarare än av ras, precis som för andra hästar, och vi går igenom principerna i guiden om hästens hovar.
Vinterpäls och utegång: rasens starka sida
Här visar rasens ursprung sig från sin bästa sida. Islandshästen lägger på sig en tjock, isolerande vinterpäls och är byggd för att klara utegång och kyla på ett sätt få andra raser matchar. Många hålls i lösdrift med tillgång till vindskydd året runt, utan täcke, förutsatt att hullet är rätt och att hästen har torr liggplats och tillräckligt med grovfoder för att hålla värmen inifrån.
Det är ändå ingen anledning att slarva med tillsynen. En häst i utegång behöver ses över dagligen, och den tjocka vinterpälsen kan dölja begynnande viktuppgång eller en skada tills man faktiskt lägger händerna på hästen.
Import och avel: varför en exporterad islandshäst aldrig får återvända
Island har förbjudit import av hästar sedan år 930, en av världens äldsta djurskyddslagar i praktiken, och regeln gäller även islandshästar som en gång fötts där. En häst som lämnar Island får aldrig komma tillbaka, oavsett ras eller renhet, eftersom syftet är att skydda populationen från sjukdomar som annars saknar motstycke på ön. Det är en ovanligt strikt regel jämfört med de flesta andra länders djurimport, och den förklarar delvis varför islandshästen förblivit genetiskt isolerad i över tusen år utan inkorsning av andra raser.
För den som importerar en häst från Island är beslutet därför definitivt från den isländska sidan sett. Cirka 4 000 hästar exporteras från Island varje år, och ungefär var åttonde av dem hamnar i Sverige, vilket gör Sverige till en av de större importmarknaderna för rasen utanför Island självt.
Vanliga frågor
Kan en islandshäst med dålig tölt tränas till en bättre gångart?
Träning kan förbättra hur en häst med anlag för tölt använder den, till exempel genom balans, tempo och ryttarens hjälper, men anlaget i sig går inte att träna fram om det saknas. En häst som redan i grunden går rent i tölt kan ofta förfinas betydligt, medan en häst utan förutsättningar sällan blir en ren fyr- eller femgångare oavsett träningsinsats.
Är islandshästen lämplig för en förstagångsägare?
Rasens lugna temperament och lämplighet för flera i familjen gör den till ett vanligt förstahästval, men samma foderkänslighet och risk för övervikt kräver en ägare som är beredd att ta betesrutiner och hullkontroll på allvar från början. En nybörjare som får hjälp av en kunnig tränare eller stallgemenskap har goda förutsättningar, medan den som underskattar fodringsfrågan riskerar problem redan första sommaren.
Behöver alla islandshästar täcke på vintern?
De flesta klarar sig utan täcke tack vare sin naturliga vinterpäls, förutsatt att hullet är gott och att hästen har tillgång till vindskydd, torr liggplats och tillräckligt med grovfoder. Klippta hästar, äldre individer eller hästar med lågt hull kan däremot behöva extra skydd, vilket är en bedömning som görs individuellt snarare än utifrån ras.
Varför är sommareksem vanligare hos importerade islandshästar än svenskfödda?
Skillnaden beror på att hästar födda på Island aldrig möter det svidknott som orsakar den allergiska reaktionen, medan svenskfödda islandshästar exponeras för insekten redan som föl och gradvis bygger upp en viss tolerans. Importerade hästar saknar den tidiga exponeringen helt, vilket är den sannolika förklaringen till att de drabbas betydligt oftare.
Kan man köpa en islandshäst tillbaka om den redan har lämnat Island?
En häst som en gång exporterats från Island får aldrig återvända till ön, oavsett ägarbyte eller varför den flyttas. Regeln handlar om att skydda den isolerade isländska hästpopulationen från sjukdomar snarare än om ägarens önskemål, och den gäller lika strikt för en tävlingshäst som för en vanlig ridhäst.
Passar islandshästen för dressyr och hoppning på hög nivå?
Rasen är avlad för gångarter och terrängritt snarare än för de rörelsemönster som premieras i internationell dressyr och hoppning, så den som specifikt siktar på de disciplinerna på hög nivå gör oftast bättre i att välja en ras avlad för ändamålet. Islandshästen förekommer ändå i båda disciplinerna på lägre och regional nivå, där ryttare uppskattar temperamentet snarare än att jaga elitresultat.
Misstänker du att din häst har fång, sommareksem som blivit svårt eller andra hälsobesvär ska du alltid kontakta veterinär för bedömning, inte förlita dig på ett forum eller en produktbeskrivning.
