Kattgräs säljs i små odlingslådor för allt mellan tio och trettio kronor för hundra gram frön, och innehållet är sällan mer avancerat än vete, havre, korn eller råg. Ingenting exotiskt. Det som faktiskt skiljer produkterna åt är knappt märket på förpackningen, utan vad du tror att gräset gör för katten, och där håller den vanligaste förklaringen sämre än den låter.
Varför äter katter gräs? Hårbollsteorin håller sämre än den låter
Den spridda förklaringen är att katten äter gräs för att reta fram en kräkning och bli av med hår den svalt. Den bilden bygger mest på anekdot, och den största studien som faktiskt testat den ger en annan bild.
Forskare vid University of California, Davis publicerade 2021 en genomgång i tidskriften Animals, byggd på två stora, oberoende enkäter till kattägare. Den första, från 2006, gav svar om mellan 1 872 och 2 036 katter beroende på vilket urvalskriterium som användes, och där hade 65 procent setts äta växter minst en gång i veckan. Den andra enkäten, från 2016, omfattade 1 021 katter, och där hade 71 procent setts äta växter minst sex gånger totalt, 61 procent minst tio gånger, och bara 11 procent aldrig.
Det är två saker i det materialet som talar emot hårbollsteorin. För det första kräktes inte de flesta katterna efteråt: i den första enkäten kräktes 37 procent ofta i samband med växtätandet, i den andra bara 27 procent, vilket betyder att en majoritet av katterna åt gräset utan att det ledde till någon kräkning alls. För det andra visade sig långhåriga katter, som är mer utsatta för hårbollar, inte äta växter oftare eller kräkas mer av det än korthåriga katter gjorde. Om beteendet fanns för att lösa ett hårbollsproblem borde den skillnaden synas, och den gjorde det inte i något av materialen.
Forskarna fann i stället att bara 6 till 9 procent av katterna verkade sjuka eller på annat sätt påverkade innan de åt växter, och att yngre katter åt betydligt oftare än äldre: hos katter under ett år låg andelen som åt växter varje vecka på 93,4 procent, mot 57,5 procent hos katter över nio år. Slutsatsen forskarna drar är att växtätande hos katt sannolikt är ett nedärvt, instinktivt beteende snarare än en reaktion på obehag i magen, med rötter i hur vilda kattdjur äter fibrer för att hjälpa till att driva ut tarmparasiter. Det är fortfarande en teori, inte ett bevisat samband, men den förklarar materialet bättre än hårbollshypotesen gör.
Enstaka kattgräskräkning betyder alltså sällan något särskilt, och de allvarligare tecknen som faktiskt kräver veterinär, upprepad kräkning, blod, eller en katt som samtidigt slutar äta, går vi igenom i vår guide om när katten kräks.
Kattgräs och kattmynta löser inte samma sak
Den vanligaste missuppfattningen hos en nybliven kattägare är att kattgräs och kattmynta är två varianter av samma produkt. De är inte ens släkt.
Kattgräs är, som redan nämnt, en samlingsterm för sädesslag som vete, havre, korn eller råg, odlade som gröna skott och tuggade som fiberrikt sällskap till maten, utan någon känd påverkan på kattens sinnesstämning. Kattmynta, Nepeta cataria, är en mynta som via ämnet nepetalactone utlöser en kortvarig, euforisk reaktion hos katten, lek, gnuggande och rullande i några minuter innan katten blir okänslig för ny exponering en stund. Enligt en studie publicerad i BMC Veterinary Research 2017 saknar ungefär en tredjedel av alla katter den nedärvda reaktionen helt, ett faktum vi går igenom mer i detalj i bästa kattmyntan.
Skillnaden är alltså inte bara botanisk. En katt som redan har fri tillgång till kattgräs men aldrig verkar road av det saknar inte nödvändigtvis reaktionen på kattmynta, för de två produkterna gör helt olika saker. Vill du väcka lekintresse är kattmynta eller silvervine rätt spår. Vill du ge katten något ofarligt att tugga i sig, oavsett om den reagerar euforiskt på något alls, är det kattgräs du letar efter.
Kattgräs är i sig ofarligt, men två saker är värda att kolla
De vanliga sädesslagen i kattgräs står inte på någon lista över giftiga växter för katt, till skillnad från de äkta krukväxter som faktiskt kan skada en katt. Den skillnaden, och en fullständig genomgång av vilka krukväxter som är farliga och vilka som bara ger dregel, finns i giftiga växter för katt.
Det första att hålla koll på är gräsets ålder. Skotten blir strävare och vassare i kanten ju äldre de blir, och ett gammalt, uttorkat gräs kan reta munnen och svalget mer än det borde. Byt lådan innan den blir gulnad och seg, snarare än att köra den till sista strået.
Det andra gäller den som odlar själv i stället för att köpa en färdig odlingslåda, vilket är fullt möjligt eftersom kattgräs bara är vanligt sädesfrö. Utsäde som säljs för jordbruk eller gräsmattor kan vara kemiskt betat mot svamp och skadedjur, och Jordbruksverket är tydligt med att sådant utsäde är märkt och uttryckligen inte får användas som mat eller foder. Vill du odla eget kattgräs, leta efter frön som säljs specifikt för groddning, fågelfrö eller kattgräs, snarare än en påse gräsmatte- eller lantbruksutsäde du råkar ha kvar i garaget.
Priset spänner från en krona till 300 kronor kilot, för produkten är enkel
En återkommande kritik i svensk konsumentpress är att kattgräs är dyrt för vad det faktiskt är: några gram frö och lite jord, sålt i en liten plastlåda. Kritiken har en poäng. Vete, havre, korn och råg går att köpa betydligt billigare i en vanlig mataffär eller hos en fröhandlare än i en märkt kattgräslåda, och att odla själv kostar i praktiken en bråkdel.
Det kritiken oftare missar är just det som togs upp ovan: att inte alla billiga fröpåsar är avsedda att ätas, och att den som handlar själv behöver kontrollera det innan gräset hamnar i en skål på golvet. Det du faktiskt betalar för i en färdig kattgräslåda är inte fröet i sig, utan att någon redan gjort det urvalet åt dig, plus att du slipper vänta den dryga veckan det tar för fröet att gro.
Vårt eget sortiment hos de butiker vi är godkända hos är för tunt för att vi ska bygga en rangordnad köpguide av det: i skrivande stund säljer bara ett märke, Trixie, renodlat kattgräs där, i två varianter med och utan odlingslåda. Ett kombinationsgodis med inslag av kattgräs finns också, men det är ett tuggpinnegodis snarare än en gräslåda. Två produkter från ett enda märke räcker inte för en rättvis jämförelse, så den här sidan stannar vid kunskapen i stället för en rankning.
Vanliga frågor
Behöver alla katter kattgräs?
Kattgräs är inte ett medicinskt krav utan ett tillägg de flesta katter verkar tycka om att ha tillgång till, särskilt innekatter som annars saknar grönt att tugga på. En katt som aldrig verkar intresserad av det är inte konstig eller sjuk, precis som en katt som inte reagerar på kattmynta inte är det.
Är kattgräs och kattmynta samma sak?
Kattgräs och kattmynta kommer från helt olika växtfamiljer och gör olika saker. Kattgräs är sädesslag som tuggas som fiberrikt sällskap till maten utan känd påverkan på sinnesstämningen, medan kattmynta innehåller nepetalactone och utlöser en kortvarig euforisk reaktion hos ungefär två tredjedelar av alla katter.
Kan kattgräs göra katten sjuk?
De vanliga sädesslagen i kattgräs räknas inte som giftiga för katt, till skillnad från flera vanliga krukväxter. Det som kan ställa till besvär är gräs som fått bli för gammalt och strävt, eller utsäde som är kemiskt betat för jordbruks- eller gräsmattebruk och därför inte är tänkt att ätas. Kvarstår obehag efter att ha tuggat på färskt, avsett kattgräs är det ett fall för veterinär, inte något att vänta ut.
Är det säkert att odla eget kattgräs från vanliga frön?
Det går bra, förutsatt att fröet faktiskt är avsett att ätas. Jordbruksverket kräver att kemiskt betat utsäde märks tydligt och inte används som mat eller foder, så leta efter frön sålda för groddning, fågelfoder eller uttryckligen som kattgräsfrö, snarare än vanligt gräsmatte- eller lantbruksutsäde.
Varför slutar min katt äta av kattgräset efter ett tag?
Skotten blir strävare och mindre lockande ju äldre de blir, och en katt som tappar intresset har ofta helt enkelt ett gräs som passerat sin bästa vecka. Så fort skotten börjar gulna eller kännas sega är det dags att så om, i stället för att vänta på att hela lådan vissnar.
